En majoritet av partierna i Region Jönköpings län vill inte driva frågan om Lex Hjärtebarnen nationellt, trots de allvarliga brister som avslöjats på Ryhov. Liberalerna menar att patientsäkerheten måste stärkas – innan nästa skandal inträffar.
En majoritet av Region Jönköpings läns partier väljer att inte stödja Lex Hjärtebarnen enligt Jönköpings-Postens nyhet (21/7; Få partier stöttar lex hjärtebarn: ”Tystnadskultur”). Det innebär att partierna inte vill ta initiativ till att stärka patientsäkerheten, trots att skandalen på Ryhov visat hur allvarliga brister kunnat fortgå i åratal.
Liberalerna ställer sig frågande till det. Varför vill inte fler partier att skyddet för patienter stärks?
Jönköpings‑Postens enkät visar att motståndet mot att driva frågan om Lex Hjärtebarnen nationellt är brett. Några partier väljer att avstå från att ta ställning, och en majoritet säger nej. Det sker trots att bristerna på Ryhov är dokumenterade och allvarliga. Frågan löd: Behövs en skyddslag som Lex Hjärtebarn för att stärka insynen i vården och ge personal bättre möjligheter att larma om fel och brister?
När man ser till partiernas svar i enkäten framgår det att förutom Liberalerna endast är Vänsterpartiet som stödjer Lex Hjärtebarnen. Moderaterna, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, och Miljöpartiet säger nej. Sverigedemokraterna och Vårddemokraterna svarar nja eller vet ej. Sammantaget innebär det att en majoritet av regionens partier inte vill driva frågan nationellt, trots att skandalen på Ryhov visat att dagens system inte fångade upp bristerna.
Det är vanligt att regioner driver nationella frågor när allvarliga brister uppmärksammas. Regioner saknar lagstiftande makt, men de har ett ansvar att initiera förändringar när systemfel upptäcks. Att hänvisa till att regionen inte stiftar lagar är därför inte ett sakligt argument. Det är en avledande manöver som bortser från hur svensk sjukvård faktiskt fungerar och hur förändringar normalt kommer till. Lex Hjärtebarnen är ett sådant initiativ: ett sätt att stärka skyddet när befintliga strukturer inte räckt.
Skandalen på Ryhov visar att dagens system för patientsäkerhet inte fungerade. IVO konstaterar att barnhjärtläkaren arbetade ensam under flera år, att riskanalyser saknades, att egenkontrollen brast och att varningssignaler inte togs om hand. Hjärtebarnsfonden beskriver enligt JP det som ett systemhaveri och menar att bristerna ska ses som en väckarklocka för hela Regionsverige. Tidningen återger att generalsekreteraren Linda Sundberg säger att det handlar om en kultur där varningstecken ignorerats och rutiner inte följts. Tystnadskulturen har spelat en avgörande roll. Medarbetare som försökte slå larm fick inte gehör, och systemet gav dem inte det skydd som krävs när man vågar säga ifrån.
Trots detta väljer Moderaterna att motivera sitt nej i enkäten med att juridiken inte är tillräckligt utredd. Det är ett argument som inte förhåller sig till det faktiska händelseförloppet. IVO:s granskning är redan tydlig: dagens system räckte inte. När Tommie Ekered (M) hävdar att man först måste veta att dagens system inte är tillräckligt, bortser han från att IVO redan har redovisat exakt vilka brister som lett till att barn drabbats. IVO skriver att regionen inte genomfört riskanalyser för ensamarbete och hög arbetsbelastning, inte bedrivit tillräcklig egenkontroll och inte agerat på avvikande händelser. Det är konkreta brister, inte hypotetiska. Att hävda att man inte kan ta ställning förrän juridiken är utredd är att ignorera det som redan är utrett. Hur många fler bevis behövs det? Liberalerna är hellre det parti som tar initiativ än det parti som i efterhand konstaterar att förändring behövdes.
Föräldrar till hjärtsjuka barn uttrycker samma sak. JP beskriver hur en förälder säger att hon vill se handling och att hon fortfarande saknar svar på hur bristerna kunde fortgå. Hon konstaterar att tilliten till systemet är skadad och att ansvarstagandet är otydligt. Det är en direkt konsekvens av att dagens ordning inte gav barnen det skydd de behövde. Vi tänker inte vänta tills nästa skandal för att börja diskutera hur patientsäkerheten kan stärkas. Liberalerna väljer att agera nu.
Lex Hjärtebarnen är ett initiativ som syftar till att stärka patientsäkerheten genom tre konkreta delar: extern medicinsk second opinion i riskfyllda fall, ett stärkt visselblåsarskydd och krav på oberoende extern granskning vid allvarliga avvikelser. Moderaternas invändning handlar om juridik. Medan Liberalerna pratar om patientsäkerhet. Det är svårt att förstå varför man väljer att avvakta när bristerna redan är konstaterade och när de åtgärder som föreslås är direkt kopplade till det som gått fel.
Lex Hjärtebarnen handlar om att bygga system som inte går att runda, att säkerställa att varningssignaler inte är beroende av enskilda medarbetares mod och att barnens trygghet ska väga tyngre än organisatorisk bekvämlighet och feghet.
Vi har sett det många gånger tidigare. Liberalerna går före med reformer som först möts av tveksamhet men senare blir självklarheter. Vi tror att Lex Hjärtebarnen kan bli en sådan reform.
För barnens skull får vi inte vänta på nästa skandal. Det är också ett sätt att ge de medarbetare som vågade slå larm det stöd de saknade när systemet inte lyssnade. De gjorde det som förväntas av en professionell vårdorganisation, men stod utan skydd när deras varningssignaler ignorerades. Det är nu systemet måste stärkas, inte när fler patienter redan har drabbats.
Angela Hafström (L)
Riksdagskandidat Jönköpings län
Marie Fransson (L)
Regionrådskandidat Jönköping
Lenja Sharif (L)
Ledamot nämnden för folkhälsa och sjukvård