Förslag om strandskydd löser inte problemen

Centerns och Miljöpartiets kompromiss om strandskyddet lämnar mycket övrigt att önska. Den löser inga problem i den nuvarande lagstiftningen men skapar i stället nya, skriver Jakob Olofsgård (L), landsbygdspolitisk talesperson.

Lagrådet framför massiv kritik mot Center­partiets uppgörelse med Miljö­partiet (och Social­demokraterna) om strand­skyddet. Den kompromiss man lyckats komma fram till visar sig för den som läser lagrådets yttrande vara just så dysfunktionell som vi hade kunnat vänta oss. Lagrådets yttrande ger bilden av ett förslag som, om det skulle bli verklighet, riskerar att leda till ett försämrat skydd av miljön samtidigt som det ytterligare skulle försvåra för dem som lever på landsbygden.

Det är uppenbart att Centern och Miljö­partiet inte har kunnat enas ens i de viktigaste frågorna. Centern har velat få till en uppluckring av strand­skyddet och Miljö­partiet har velat se en skärpning. Lösningen har blivit att uttrycka sig otydligt.

Lagrådet beskriver – mycket diplomatiskt – ett förslag som är illa förberett och vars rättsliga följder inte går att överblicka. Det saknas också viktiga underlag, till exempel beskrivs det inte vilka konsekvenserna för ekosystemen skulle bli av att avskaffa strand­skyddet vid små sjöar och vattendrag.

Strandskyddet har två syften, dels att ge alla människor tillgång till stränder och dels att skydda de mycket viktiga ekosystem som finns där vatten och land möts. De grunda vikarna och vatten­dragen är viktiga även för ekosystemen i havet då det är här yngel och ungar växer till sig.

Priset för strandskyddet är mycket långtgående inskränkningar i vad människor får göra på sin mark. Att den enskilde drabbas hårt utan att alltid kunna förstå varför gör att strand­skyddet väcker känslor. Människor förbjuds från att ställa ut utemöbler vid sina hus med argumentet att det skulle kunna verka avhållande på friluftslivet. När så sker är det en rättighet som väldigt få tar sig som skyddas. De allra flesta kanotister, seglare och vandrare håller ett visst avstånd till bebyggelsen och de skulle inte störas i sin upplevelse av vare sig en klippt gräsmatta eller en friggebod precis intill ett hus.

Det är inte rimligt att lagstiftaren tar till storsläggan för att värna rätten att sola och bada framför någons hus eller slå upp tältet i någon annans trädgård. De flesta skulle ändå inte göra så. Vi visar varandra respekt.

Samtidigt är skyddet av ekosystemen viktigt. Fåglarna, fisken, grodorna och ålgräset behöver få finnas även där vi människor vill vara. Hur marken används eller hur och var en brygga byggs kan ha stor påverkan. Lösningen är att vi människor anpassar oss och att vi hittar lösningar som skapar förutsättningar för människor och ekosystem att samexistera. De flesta av oss är inga experter, men de flesta vill väl. Därför är det viktigt att kommuner och myndigheter bidrar till att hitta fungerande lösningar.

Liberalerna vill se förändringar i strand­skyddet som gör det lagligt använda sin tomt på sätt som de flesta redan anser är rimligt. Både den som någon gång har sökt tillstånd att bygga strandnära och den som nekas att bygga upp ett nedbrunnet hus vet att lagen inte är enkel att förstå sig på. Att det behövs en översyn av strandskydds­reglerna är de flesta överens om. Men det förslag som Miljöpartiet och Centerpartiet har enats om löser inte problemen.

Förslaget till ny lagstiftning innebär att strand­skyddet vid mindre sjöar och små vattendrag ersätts av ett krav på att allmänheten ska ha ”fri passage” till stränderna. Vad det egentligen innebär framgår inte. Lagrådet tolkar ”fri passage” som att ganska precis samma regler som i dag ska gälla. Skillnaden skulle vara hur brett ett sådant område skulle vara, vilket inte framgår av förslaget. Det skulle också bli olika straff för den som bryter mot lagstiftningen i de två fallen. Det är oklart varför det skulle vara önskvärt.

Om det i just det här exemplet är Center­partiet som blivit lurat av Miljö­partiet, eller om ingen egentligen begriper vad det är som föreslås, är svårt att genomskåda. Men att alla som bor nära vatten förlorar på den större otydligheten står klart.

Särskilt livet i våra skärgårdar kommer att bli svårare genom det nya regelverket. Att områdena är populära att besöka under framför allt juli månad tas som intäkt för att ytterligare skärpa strand­skyddet där. De människor som bor i denna glesbygd kommer att mötas av myndigheter som ska vara ”särskilt restriktiva” i fråga om att ge undantag från förbudet att bygga eller vidta andra åtgärder som förhindrar allmänhetens tillträde till stranden och området 100–300 meter ifrån den. Vad det här egentligen innebär ställer sig lagrådet frågande till. Regelverket föreslås inte ändras, men regeringen uppmanar till en ännu mer restriktiv tolkning. Då ska vi minnas att människor redan i dag nekas att vidta åtgärder inom 10–15 meter från sina hus med hänvisning till det rörliga friluftslivet. Hur mycket strängare det ska bli framgår inte.

Den här översynen av strand­skyddet lämnar mycket övrigt att önska. Den löser inga problem i den nuvarande lagstiftningen, men den skapar nya. Vi skulle fortfarande ha en undermålig lagstiftning om det här gick igenom.

Jakob Olofsgård (L)

landsbygdspolitisk talesperson